zillen.blogg.se

Efter 50 resdagar känns uttrycket "Världen är liten" missvisande, i alla fall om man syftar på allas sammanlagda världar. Vår uppfattning, just idag, är att världen är stor. Obegripligt stor. Och vi är glada och tacksamma över den bråkdel av världar, som vi har fått vara del av under den här tiden.

Även om vi bara snuddat vid en bråkdel av världar, är det lätt att påstå att det finns sjukt många män och kvinnor i skor i dessa världar. Medmänniskor med olika förutsättningar, olika historier och som i vår närhet har visat hjälpsamhet och stort hjärta.

Vi minns särskilt...

(Peru)

Johans min när kyparen serverar honom den peruanska specialitén, marsvin - i dess ursprungliga form på tallriken.

Sista dagen på Inkaleden då vi efter svettiga (klipp)pass når fram genom The Sungate och ser hela inkastaden, Macchu Picchu, höjdmetrar under oss - Magiskt och oförglömligt!

Johans uttömmande natt med magsjuka, i tältet och på den naturliga "toaletten".

(Nya Zealand)

De cirka 325 milen i campern genom extremt diversifierad och spektakulär natur.

En annorlunda julafton i kajak genom Tasman National Park, med trötta sälar som åskådare och en gyllene strand som rastplats.

De totalt oförsvarbara sandflugeattackerna i Milford Sound.

Den blöta, fartfyllda och adrenalinkickade forsränningen bland de vassa klippväggarna genom shotover canyon.

Båtturen när den mäktiga valstjärten plaskar i havet och när vi omringas av hundratals lekfulla och energiska delfiner.

(Filippinerna)

Avkopplande och behagliga dagar i det varma, gröna och klara sydkinesiska havet som gifter sig fint med den mjuka, vita och rena stranden.

Marias superkombo; 1) kollaps på stranden och 2) ryggskott ner bambusängen.

Det unika boendet några steg från havet på ensamma Diniwid beach.

Lost in translation...

Servicepersonalens hjälpsamma fråga vid ankomst på Heathrow flygplats, får ett annorlunda svar från oss.

"- Are you OK (O Kej)?
- Öö. Yes, we're in the UK (Ju Kej)."

Som om dom inte visste...

-----------------

"- We have one of those." Replikerar Johan 3 gånger på frågan från den Nya Zeeländska kioskförsäljaren om han vill ha solkrämen. Johan inser att försäljaren hör - We'll have one of those" och tar den "enkla" vägen ur, betalar och går därifrån.

----------------

Johan - One Mango shake, no sugar.
Servitören - Anything else? (innebörd - några andra speciella önskemål kring shaken)
Johan - No, thank's!
Servitören - So, only sugar?! (innebörd - bara socker som skall tas bort)
Johan - Noooooo, NO sugar! (överpedagogiskt)
Servitören - Yes, no sugar.
  ----------------

Så. Nu är vi i alla fall tillbaka till vår värld, med subjektiva ögon, den absolut bästa av världar. Och vi är fortfarande precis samma strukturerade, förutsägbara (tråkiga?) och snälla Johan & Maria som för 50 dagar sedan, eventuellt har vi lagt till oss med någon solblekt hårslinga och några myggbett vid fotknölarna.

Stort tack till alla ni som orkat sladda in här och läsa! Bloggen har varit ett kul sätt för oss dokumentera resan och kommer förhoppningsvis vara ett verktyg för nostalgitrippar i framtiden.

/Herr & fru Zillén

Tidig uppstigning, tricykle (hotellvakten försökte blåsa oss), båt, tricykle igen till Caticlans flygplats, irriterade över att terminalavgifter och avgift för extra bagage inte går att betala med kort, flyg till Manilla, bagaget redan ute när vi kliver av planet (!!!), taxi från terminal 3 till terminal 2 och så flyg till Hong Kong.

Vi avslutade alltså vår vistelse i Filippinerna med att återigen göra ett minimalt stopp i Manilla. Något vi gläds mycket åt då vi läst så mycket tvivelaktigt om staden och hellre latade oss i paradiset in i det sista. Nu latade vi oss ändå i Manilla i samband med att vi kastade i oss en frukost för våra sista pesos, så pass länge att kabinpersonalen kom och hämtade oss för det var dags att lyfta. Som svensk behöver du inget visum i förväg för att besöka HK vilket är bra då vi eg inte planerat in Hong Kong i vår resa, utan snarare tar chansen när vi har många timmar på flygplatsen att istället göra något bättre av dem. På samma sätt som vi gjort i Lima, Santiago och Aukland tidigare under resan.

Väl i Hong Kong kan vi konstatera att man med engelskan kommer väldigt långt, samt att vi redan i ankomsthallen får utomordentlig hjälp från en Tourist Service Guide att planera vår vistelse. Till skillnad från många andra länder i Asien och Sydamerika är guiden offentligt anställd och kan därför hjälpa till utan att ha en personlig vinning i var vi ska tillbringa dagen. Mycket bra!

Vår plan blev att ta en buss till Kowloon market för att fynda och pruta på billigt skräp, och sedan fortsätta på en promenad genom stadsdelen Kowloon till shoppingmalls med alla västerländska märken. Därefter inta middag på stan och sedan ta bussen tillbaka till flygplatsen.

Maria, som studerat pruttaktik på nätet innan Hong Kong-besöket, visar sig vara som gjord för detta och hon går loss som en galning på marknaden. Taktiken går i princip ut på att lägga fram varje skambud med ett hjärtligt leende och skratt. Försäljarna är primärt kvinnor och de som nappar och skrattar med är de där Maria lyckas bäst. Bland kapen sticker några ut. En "kappa" för dryga 100-lappen och en sportrygga där försäljaren till slut gick under vårt utgångsbud (200 HKD), till 170 HKD (!!!) när vi ville gå och se oss omkring. Överlag är försäljarna trevliga och accepterar lätt ett - No Thank's! Staden känns bekväm och säker. Och, ja, inte minst Maria sticker ut med sitt blonda hår. Hong Kong-borna är dock inte alls lika små som Filippinerna.

Maria går hem hos kineserna. Bland annat bjuds hon på 2 st polkagrisar av en tjej som samtidigt utbrister - "You are so beautiful!"

Vi har sedan tidigare bestämt oss för att ge oss en försenad julklapp i form av en padda. Hong Kong har ingen moms på elektronik och priserna är därför ca 75 % lägre än i Apples butiker i Sverige.

Så var det då bara middag kvar. Vi tar våra sista HK-dollar och spenderar i en food court ett par våningar under marken. Johan får i uppdrag att beställa maten, och vi vet ännu inte vad vi åt, men det smakade bra och roade våra trevliga bordsgrannar när vi slet med pinnarna för att få i oss maten ur de olika skålarna.

Efter middagen gjorde Maria ett kort besök på toaletten. Johan väntade utanför vid en hylla full med kinesisk sprit. Det tar inte många sekunder innan en värdinna kommer fram och börjar erbjuda smakprover. Så, när Maria kommer ut från sitt badrumsbesök är Johan i full färd, med att arbeta sig igenom sortimentet. Maria låter sig även hon övertalas att smaka på allt från "fruity wine" till Sake. Överlag, smakar det väldigt sött, så när vi föreslås att slå till, plockar fram knepet som gör att man kommer undan med det mesta, inte bara i Hong Kong utan i hela världen. Vi skrattar bara hjärtligt och tackar för oss!

/J & M

Med timmar från den behagliga värmen och redan uppsåt till flassande hud, minns vi tillbaka och kan konstatera att...

... den årliga medeltemperaturen ligger på 26 grader - fruktansvärt behagligt!

... fruktshakes i alla dess smaker är makalöst svalkande och goda, men bör beställas utan socker.

... Boracay Island har förskonats från fruktansvärda naturkatastrofer, till skillnad från östra sidan av landet. Dock har två tyfoner sedan 2005, tvingat befolkningen till reträtt.

... mannen med två rostfria hinkar över axlarna som tjoar "Aaaaoooo", om och om igen varje morgon, säljer färsk tofu.

... det är sorgligt hur många unga filippinska tjejer som kommer gående på "romantiska" promenader med äldre och inte minst större vita män.

... levnadskostnaderna är löjligt låga vid smart förhandling. Uppskattningsvis skulle ett decennium kunna sponsras och spenderas, innan korvöret är ett faktum.

... den filippinska mangon har utsetts till världens sötaste frukt. Inte oförtjänt!

... default vid bordet är tallrik, glas, gaffel och sked. Dessutom fånigt små servetter, till Johans ständiga snoriga näsas förtret.

... Máam och Sir används flitigt. Dessvärre med en betoning, som gör att vi skulle kunna tro att Maria är morsa till alla som med brett leende tilltalar henne.

... den vedertagna begreppet (?) "Swedish massage" är en särskild behandling, som inkluderar extra starka nypor.

... filippinarna är med våra ögon små, vilket fått oss att känna sympati med Gulliver på hans resa.

... få filippinare väljer att redovisa inkomstskatt, då de aldrig ser resultat av sina skatter. Som påtryckningsmedel behöver medborgarna visa upp en korrekt skattedeklaration för att till exempel få resa till vissa länder.

... presidenten Noy ändå ser positivt på framtiden efter mötet i Schweiz om korruption och demokrati, enligt den filippinska pressen daterat 2013-01-26.

... landet kan erbjuda fantastiskt vykortsvackra stränder och vatten.

Signerat...

Väl utom de filippinska landgränserna vågar vi publicera detta.

------------------------------

Då, 2013-01-13. Riktlinjerna löd: Plåta ett specifikt hotell på Boracay Island - inge strul, inspirerat från Hassan.

Så. Med joggers på och en något sånär kartbild i minnet, susade vi iväg på jakt efter, låt oss säga "Villa X". Förbi en högljudd trafikerad huvudgata, två slitna skolor, en upptagen pir och överallt luttrade bostäder, restaurerade med bamburör och annat som naturen kan tänkas bistå med. Stora ögon och tvättlinor avslöjade dess liv.

Väl nära, enligt lokalsinnets förmåga, behövde vi vägledning av några filipinos, och hamnade till slut på en stig som ledde fram till ett pampigt näste, med en ovälkomnande mur framför. Maria pep fram och plåtade vid entrén, varpå tre män som satt utanför, likt vakthundar, ropade något, som Maria varken hörde eller besvarade. Istället gick hon med fokuserade men lugna steg därifrån.

Strax därpå... "Hejsan, Hallå!" på svenska, hör vi en röst bakom oss. En bar över man på moped brummar fram till oss och fortsätter frågvist, "Varför tar du en bild av min privata egendom?! Vad heter du? Vad kommer ni ifrån?". Svarar och hittar på att vi letar boende och trodde att hans palats var ett hotell.

Mannens tonval och kroppsspråk tydde på att saker och ting inte står riktigt rätt till. Vi kände oss nakna och misslyckade, samtidigt som vi då förstod att vi inte har en susning om bakgrunden till uppdraget.

Det var alltså inget hotell och mannens, i något andetags, påpekande om att han är nyskild, gör vårt "snokande" till ett mindre bekvämt beslut. Dessutom har vi läst alldeles för många deckare på resan, för att inte låta bli att skrämma upp varandra.

Lustigt att den vi just nu är mest rädda för, efter att ha rest jorden runt, är en man hemifrån.

------------------------------

Nu, 2012-01-26. Puh!

/J & M

När vi reste runt i Australien för närmare 9 år sedan (Jisses!!!) prövade vi på att dyka. Instruktionerna var knapphändiga och såhär i efterhand gjorde vi nog inte så värst bra ifrån oss som dykare. Jag uppskattade dock äventyret under vatten, medan Maria minns tillbaka på minnet med stort obehag.

Efter en dryg vecka här på en solsäng bestämmer jag mig till slut för att ta en kurs och certifiera mig för "Open Water Diving" (innebär att jag får dyka till 18 meter, vilket jag tror räcker väldigt bra!). Efter att ha lyssnat runt lite inser vi att här konkurrerar man inte med pris utan alla tar samma taxa. Vid närmare eftertanke är det nog väldigt sunt då man annars skulle börja tumma på säkerheten.

Intrycket är annars att det är lätt, easy going och att man sprider ut lärandet över tre till fyra dagar - för kom ihåg - du är här på semester!

Det finns säkert många sätt att få sitt PADI certifikat. Jag har själv hört om allt från några mail fram och tillbaka, till en signatur på ett papper. Min kursledare Jenny är iaf inte den som tar några genvägar. Jag får min bok kvällen innan vi ska börja och i uppgift att läsa de två första kapitlen (av fem) på ca 120 sidor och göra uppgifterna därtill. Detta tar mig hela kvällen...

Dag 1. Jenny har två elever. Jag och Andrea, en spansk flygvärdinna som definitivt inte är haj på engelska. Hennes pojkvän Jacobo (Pilot! Hmm...) är lite vassare och fungerar som tolk. Han är certifierad sedan tidigare och följer med på djupdyken och tar bilder och filmade. Förhoppningsvis kan jag komplettera med dessa senare. Roligast med honom är ändå att han låter precis som Borat!

Dagen börjar med genomgång av utrustning och övningar på grunt vatten. Allt från att vattenfylla masken till att andas från någon annans reserv regulator.

Därefter får vi några timmar på land där det blir genomgång av teori innan vi ger oss iväg för att göra vårt första riktiga dyk i Coral Garden på 11 meters djup. Fokus i övningarna ligger i att bekanta oss med utrustningen, andas och se oss omkring. Vattnet är klart och det finns gott om fisk!

Åter på land väntar en dvd-film, som repeterar det man läst i boken och så nästa kapitel i densamma. Min avslappnade sysselsättning i form av denna dykkurs har visat sig vara ett heltidsjobb med övertidskrav! Precis hela dagen går åt och kvällen till att läsa och se dvd.

Dag 2 Upplägget är detsamma. Övningar på grunt vatten på förmiddagen och sedan ett djupare dyk med övningar även här. Nöduppstigning, dela luft, hitta neutral flytkraft på det djup vi befinner oss så att man svävar helt fritt. Betydligt svårare än det ser ut! Inte minst när det är så mycket fisk omkring oss att jag knappt ser Jenny trots att hon bara är en meter bort! Helt fantastisk miljö! Precis som att befinna sig i ett färgglatt akvarium. Kanske något distraherande dock när man ska fokusera på att göra rätt och överleva:)

Våra förmiddagsövningar tog längre tid än beräknat och även om vi har våtdräkt i det 26-gradiga vattnet fryser vi som hundar när vi kommer upp. Det gör också att när jag återvänder till Maria på sena eftermiddagen slocknar jag som en boxare som mött någon av Klitschkobröderna. Mina bihålor är ömma och febern tar mig i ett järngrepp de närmaste dygnet. Inte något annat att göra än att pausa kursen. Efter två dagars frånvaro är jag ändå tillbaka och då har jag åtminstone haft tid att göra klart teorin. Man kan säga att den är relativt enkel. Till en början läste jag varje ord, men kunde gott nöjt mig med att skumma igenom den. Jag missade bara en fråga av 50 på slutprovet - hur ofta tuben måste in på inspektion? Tydligen varje år... Är det något jag faktiskt kommer minnas efter detta är det väl just det.

Dag 3 Andrea har också pausats på kursen även om hon hunnit lite längre. Men efter en kalasfylla blev hon portad från att dyka en dag så jag är så gott som ikapp henne ändå. Jag ber om en mindre våtdräkt och det räddar mig genom dagen. Den är lite för kort i ben och ärmar, men håller vattnet betydligt bättre och gör att jag slipper frysa. Jag slipper mer eller mindre andas också eftersom den är så tight, men det går. Jag gör ändå klart mina grundvattenövningar rätt snabbt, och hinner med både djupdyk 3 och 4 under samma dag, innan slutprovet väntar. Snorkeltestet. Detta får man bara göra när man klarat av alla officiella färdigheter. I korthet går det ut på att man får ta på sig mask och snorkel, ta ett djupt andetag och sedan svälja som en galning medan någon häller vätska genom snorkeln. Jag gör mitt bästa och får i mig rubb och stubb till åskådarnas förtjusning. Efteråt inser jag att jag satt i mig en hel tekanna med grogg. Visst, jag fattade att det var sprit, men inte hur mycket. Hursomhelst, certifikatet i hamn och inga allvarligare tillbud. Inte ens när jag kryssar hemåt på stranden till Maria som väntar på hotellet;)

Här på Boracay är dykning stort. Man har bra rev, några vrak och dessutom har man lagt ner ett gammalt ryskt flygplan som en extra attraktion. Vad har jag hunnit se då? Jodå, vi hittade Nemo, vi har sett blåsfisk och färgglada ålar, korallfisk i alla varianter, räkor, musslor mm mm. Störst intryck gav kanske ändå våra två möten med Belcher's Seasnake (svartvitrandig havsorm), rankad som #6 giftigast i världen. Ormen skrämmer slag även på en erfaren dykare som Jenny (3000+ dyk), men den är inte aggressiv. Tur för oss;)

/J

Det är något magiskt med arlatimmen. Ända sedan vi lämnade Sverige i västlig riktning, har dygnrytmen av naturliga skäl varit tidig kväll och morgon. Här på Filippinerna har vi därför passat på att aktivera oss i någon form innan den continentala frukosten med, på riktigt, världens sötaste mango.

Det är timmen då solen är pigg, men inte har klättrat till stekande värme.

Det är timmen då flod ersatts av ebb.

Det är timmen då små vågrörelser rullar fram på sydkinesiska havet.

Det är timmen då en lätt svalkande bris sveper in över strandbanken.

Men framförallt.

Det är timmen då Filippinerna strålar av glädje.

De chartrade asiatiska barnfamiljerna håller som bäst på att kvickna till liv, kanske en och annan pappa har tjatats till att blåsa liv i den krokodilliknande vattenleksaken, samtidigt som partyfolket sover ruset av sig och inte har någon som helst ambition att steppa upp.

Eventuellt möter vi några morgonpigga joggare, något brittiskt pensionärspar och dagens första energiska dykargrupp. Men i övrigt är det filippinarnas alldeles egen showtime, deras anderum, deras tid att njuta av hemlandets underbara landskap och behagliga klimat. Föräldrar och föräldrars föräldrar sitter lugnt på banken och har uppsikt över barnen som bekymmerslöst roar sig i vattnet och i sanden. Det är timmen att hämta energi, innan cirkusen åter snurrar, en ny affärsdag tar vid och hårt arbete krävs för att lusa turisterna på ännu mer pesos.

Magandáng umaga (God morgon)!

/M & J

I några timmar under några dagar har Johan och jag frivilligt pausat från varandra, eftersom att jag uppmuntrat en nyfiken Johan till dykarkurs. Varje dag är jag dock så där fånigt orolig att han inte ska dyka upp på förväntad tid, men så påminner jag mig om att det faktiskt är just det han kursar i, så det borde vara lungan. :-)

Hur som helst, med min egentid valde jag att efter morgonens joggingtur, hoppa i det svalkande plurret, preparera med vatten, "The Hunger Games" av Suzanne Collins, fånen, kaffe och ta plats under ett palmliknande parasoll i "min" solsäng. Någon timme senare får jag solsängsgrannar, som jag snabbt konstaterar talar svenska. Min första tanke är att menande fånga deras uppmärksamhet, i syfte att göra dem medvetna om att "hallå, jag är också svensk", men när jag lyssnar till deras dialog, väljer jag att låta bli och bara oberörd fortsätta överhöra. Och...

En stockholmsdonna till en annan.

"Så jävla varmt, de eee, asså."

"Aaa, asså, ja brukar inte tycka de e äckligt att ha utsläppt hår, men nu e de så jävla ofräääscht."

Tystnad i någon sekund, innan donna 1 åter tar till orda.

"Ja bara älskar kardemumma", med betoning på älskar, och fortsätter, "Drinken igår va så jävla god." Hihihihi...(tillgjort fniss)"

Donna 2 replikerar skrytsamt med, "Asså, ja minns ingenting från de där andra stället vi va på."

"Å fan, när fan blev du så full?"

Svaret uteblir, eftersom fler polare dyker upp, varpå donna 1 inte längre är intresserad av svaret på frågan och brister ut i, "Där e råm. Här e people (piiipåll), asså. Hur mår ni?", och åmar sig till rätta i solsängen.

En kille, med misstänkt stora biceps kontrar med, "Ja kör de här Carpe Diem. Så jävla skönt." Hehehehe...(manligt fånigt skratt)"

Donna 1 önskar ta tillbaka uppmärksamheten och fyller i med, "Asså, ida ska ja ba läsa, ta massage...", varpå övriga tjejer, innan hon hinner avsluta meningen, instämmande replikerar med, "Aaa, fy fan va skönt.", "Aaa. Fett." och "Mmm, så jävla najs."

Efter något andetag och en obekväm tystnad, vill donna 1 åter fånga blickarna genom ett försök till tyck-synd-om-mig och titta-på-mig med orden, "Å nej, ja kommer få åderbråck.", samtidigt som hon smörjer benen med Hawaiian Tropic olja.

En av de nytillkomna i sällskapet, som placerat sig närmast henne, responderar, "Neej. Skärp dej." Hahaha...(som i fåna dig inte)

"Aaa men asså min mormor har å min mamma har.", argumenterar donnan ömkligt och lägger på en lite mörkare blick.

"Aaa, men livet e fullt av surprises (suprajses)." Hehehe...(nervöst, skratta-mej-ur-situationen)

... och här någonstans pluggar jag in lurarna, och börjar fundera kring hur många svordomar som kan rymmas i en diskussion, vilken effekt dessa har, vem i gänget som betalar själv och vem som har föräldrar som sponsor, innan jag insåg mina 30+, tog en sipp av det nu svala kaffet, sänkte volymen två snäpp och fortsatte lyssna till IB-affären med P3 dokumentär.

Detta tillsammans med citatet ""Du är en vitval bland oss knubbsälar.", på Tofta strand är i alla fall bland de mest rogivande strandöverhöringar jag upplevt.

/M

Bakgrund:
Under en och annan soltimme kliar det i lemmarna och rastlösheten gör sig påmind. Just då är kortleken är en välkommen spelpjäs. Dock uppfyller kortspelet "Skitgubbe" inte samma nöje på två spelare, som på fler än två, och dessutom är Maria orubblig vinnare i "Vänd-10", vilket Johan tröttsamt snabbt konstaterade.

Syfte:
Vi ville uppfinna ett kortspel, där spelarna ställs inför en uppgift, tvingas använda hjärnbarken och ges möjlighet att rasera motspelarens strategi.

Frågeställning:
Hur spelas ett kortspel, som är utmanande, kräver tankeverkstad och innehåller möjlighet till djävulskap?

Avgränsningar:
Sällskapets bagageinnehåll är begränsat till den klassiska kortleken, vilket avgränsar andra typer av spelkort. Dessutom, finns varken lust eller tid att involvera fler personer än just oss, vilket ger oss ett bort fall på si så där 6 miljarder människor.

Metod:
Trial and error.

Resultat:
Efter ett gäng försök och justeringar tillbaka och fram, nådde vi följande instruktioner och spelregler.

-------------------------

Inledning...

1. Hitta en kompis att spela mot.

2. Skaka kortleken väl och dela ut 26 kort till dig och din kompis (13 kort vardera att ha på hand).

3. Dela ut kort 27 till din kompis och 28 till dig själv, med skillnaden att dessa kort är uppvända. Korten anger spelarnas utmaning/uppdrag.
Kortets siffra anger hur många stick du ska ta. Ess räknas som ett stick.
Kortets färg (röd eller svart) anger i vilken färg du för ett vunnet stick, får räkna detta * 2 eller * 0, dvs om ditt uppdragskort är ett hjärter och du tar 4 svarta stick och 3 röda, räknas detta samman till 4 + 3*0 = 4, alternativt 4 + 3*2 = 10. Du väljer alltså själv vid slutet av spelet om du vill multiplicera din färg (röd eller svart) med 0 eller 2, utifrån vad som är mest fördelaktigt för dig utifrån ditt uppdrag.

Under spelet...

4. Följ alltid färg (ruter, klöver, hjärter och spader), i den mån du kan. Om du saknar färgen, tvingas du saka valfritt kort och sticket är din kompis. Högst siffra i färgen vinner sticket. Ess räknas som 14 i spelet.

5. Ta alltid upp ett nytt varsitt kort ur den resterande högen med kort, efter varje stick. Detta betyder att du har 13 kort på handen, till dess att det inte längre finns kort att plocka upp.

6. Placera vunnet stick i rad av färg (röda stick till vänster och svarta till höger) framför dig. Detta betyder alltså att även din kompis kan räkna ut hur många stick i enlighet med ditt uppdrag du har (och därmed inte har tagit).

7. Spela stick för stick till dess att alla kort är utspelade.

Poängräkning...

Rätt stick enligt uppdrag = 10 p

Ett stick ifrån uppdraget (- eller + 1) = 5 p

Två stick ifrån uppdraget (-eller + 2) = 4 p

Tre stick... = 3 p

... osv.

Sex stick eller mer = 0 p

Först till 30 p, saluterar vinnare!

-------------------------

Slutsats:
Nervkittlande tankesmedja, som triggar ditt hjärta till spader!

All lycka och glöm inte...,

/J & M

Att handla på Filippinerna är inte så enkelt som man är van vid. Allting har en mängd olika priser beroende på vem du är, hur lång tid du har på dig att pruta och om du är duktig på det.

Min första reaktion var att jag blev förbannad. Jag genuint ogillar när jag inser att någon försöker blåsa mig. Jag tar alla överpriser som en direkt förolämpning och det gör att jag inte har någon lust att köpa något över huvudtaget. Jag vill ha ett seriöst pris från början, annars kan det vara.

Ett tag tyckte vi tillochmed att det var skönast att gå till den någorlunda välsorterade affären, där priserna faktiskt står på produkterna. Dessutom har affären aircondition och kan därmed erbjuda välbehövlig svalka. Men så insåg jag, när en försäljare försökte sälja på mig jordnötter (ca 10 st i en minimal påse) för 50 philipinska pesos (php), att allt han försöker göra är att maximera sin vinst för att föda sin familj. Är jag då en person som kan betala för mig så har han bara gjort sitt yttersta för att få mig att betala maximalt av vad jag är beredd att betala just i denna stund. Ungefär som bostadsmarknaden hemma är helt beroende av om det finns en köpare, eller rentav två! Vi enades om 10 php, men jag kunde se hur han blev obekväm kring övriga närliggande badgäster som fått betala ett högre pris. Utifrån detta resonemang kan jag heller inte förolämpa säljaren, genom att komma med ett skandalöst motbud. Eller är det andra spelregler om förhållandet är det omvända? Ja, inte är spelreglerna solklara iaf för en viss förolämpning blir det när jag värderar säljarens egna hantverk till ett fåtal kronor. Det finns heller ingen gyllene regel att följa, typ - halva utgångspriset är rimligt. Nej, allt beror på vad det är för vara. Nötterna tex gick att få ner till 20% av utgångspriset, medan glass inte alls har samma förhandlingsmarginal. Restauranger är generellt inte ett ställe där man prutar. Priserna i menyerna är fasta, men det går att trilskas med inkastarna för att få något att dricka för den som ids. Däremot bjuder restaurangerna på en annan trevlig överraskning. För priserna i menyn kan komma att kryddas med både moms 12% och serviceavg 10%. Detta är dock inte solklart att det alltid förekommer, utan går inte riktigt att förutspå. Å andra sidan gör det att åtminstone vi anser att vi inte behöver dricksa.

Som på alla semesterparadis vimlar det av kopierade kläder i diverse kvalitet. En del hänger i moderna svala butiker som gör att man kan tro att de är äkta. En närmare granskning avslöjar dock bristerna och utan att ha prövat, så anar jag att det går att pruta även här, för 350 kr för ett par Rip Curl-shorts är lika mycket som man fått ge på Nya Zeeland för äkta vara, och SÅ bra kopior är det inte ;)

Vi ska ändå inte klaga, det går att leva billigt här. Åtminstone ett tag till. I slutet av januari närmar vi oss det kinesiska nyåret och Boracay skall enligt uppgift fullkommligen översvämmas med kineser, vilket gör att priserna stiger med ca 50%. Vi får väl se. Allt vi kan göra är att pruta hårt och hoppas att "utbud och efterfråge"-gudarna är med oss!

/J

Prisexempel

Vatten 350 ml - 15 php - 2,50kr
San Miguel 330 ml på restaurang
under happy hour - 30 php - 5kr
Mongolisk buffé (ät så mycket du vill) - 250 php - 40 kr
Boende fläktrum - från 900 php/natt - 150kr/natt
Boende Airconrum - från 2000 php/natt - 320kr/natt
Dykarcertifikat 3-dagars kurs med praktik i öppet vatten - 20 000 php - 3200 kr