Ett misslyckat uppdrag...
Väl utom de filippinska landgränserna vågar vi publicera detta.
------------------------------
Då, 2013-01-13. Riktlinjerna löd: Plåta ett specifikt hotell på Boracay Island - inge strul, inspirerat från Hassan.
Så. Med joggers på och en något sånär kartbild i minnet, susade vi iväg på jakt efter, låt oss säga "Villa X". Förbi en högljudd trafikerad huvudgata, två slitna skolor, en upptagen pir och överallt luttrade bostäder, restaurerade med bamburör och annat som naturen kan tänkas bistå med. Stora ögon och tvättlinor avslöjade dess liv.
Väl nära, enligt lokalsinnets förmåga, behövde vi vägledning av några filipinos, och hamnade till slut på en stig som ledde fram till ett pampigt näste, med en ovälkomnande mur framför. Maria pep fram och plåtade vid entrén, varpå tre män som satt utanför, likt vakthundar, ropade något, som Maria varken hörde eller besvarade. Istället gick hon med fokuserade men lugna steg därifrån.
Strax därpå... "Hejsan, Hallå!" på svenska, hör vi en röst bakom oss. En bar över man på moped brummar fram till oss och fortsätter frågvist, "Varför tar du en bild av min privata egendom?! Vad heter du? Vad kommer ni ifrån?". Svarar och hittar på att vi letar boende och trodde att hans palats var ett hotell.
Mannens tonval och kroppsspråk tydde på att saker och ting inte står riktigt rätt till. Vi kände oss nakna och misslyckade, samtidigt som vi då förstod att vi inte har en susning om bakgrunden till uppdraget.
Det var alltså inget hotell och mannens, i något andetags, påpekande om att han är nyskild, gör vårt "snokande" till ett mindre bekvämt beslut. Dessutom har vi läst alldeles för många deckare på resan, för att inte låta bli att skrämma upp varandra.
Lustigt att den vi just nu är mest rädda för, efter att ha rest jorden runt, är en man hemifrån.
------------------------------
Nu, 2012-01-26. Puh!
/J & M
