zillen.blogg.se

05.00 - 7.30 - Tjejerna sover rätt lugnt tills klockan ringer. Vi försöker få upp bägge för att ha dem i synk. 

7.30 - 8.15 - Vi drar oss i sängen medan tjejerna går igenom faserna; mysa med mamma och pappa, busa med mamma och pappa, leva rövare i vardagsrummet samt springa in till oss och visa upp nya troféer de lyckats nå. Efter tips från faster Lotta ligger numera alla köksstolar ner när vi går och lägger oss och förhoppningsvis har vi kommit ihåg att stänga toadörren (annars är det garanterat toapapper överallt eller så är toaborsten obegripligt intressant)

8.15 - 9.15 - Frukost med klipp på farmor och farfar; morfar, Emelie och Robert; Elin, Sofie och Moa; Maja och Edvin på paddan. Varvat med avsnitt av Pippi Långstrump. Frukosten avslutas definitivt när kusin Hilda kommer över i släptåg med Patrik eller Sandra och de möts av glädjetjut!

9.15 - 11.20 - Om vi är kvar på hotellet så vallar vi runt på tjejerna mellan lägenheterna på hotellområdet, till restaurangen, receptionen, vaksamt förbi poolerna och helst utan att de går bananas i någon rabatt längs med gångarna. Om vi istället åker till stranden så går förmiddagen åt att packa iväg oss och släppa lös tjejerna en stund på beachen. 

11.20 - 11.50 - Lunchdags för de små! 

11.50 - 14.00 - En favoritstund på dagen när tjejerna förhoppningsvis sussar sött medan vi passar på att lägga oss i solen med en bok, sova en stund eller sjunka in i telefonsurfarmode. 

14.00 - 16.00 - Hopp och lek! Helst med möjlighet till bad! Är vi på hemmaplan tar vi oss eventuellt till parken för att lufta fötterna över lite större ytor. 

16.00 - 16.30 - Middagsdax för Nova och Minea, gärna i sällskap med kusin Hilda som behöver känna lite konkurrens om maten. 

16.30 - 18.30 - Åter lek och stoj. Allt som oftast på hemmaplan. Under tiden hoppas vi på att vi får tid att peta i oss själva lite kvällskäk och inte sällan försöker vi ge varandra utrymme att hinna träna en sväng. Har de små gått fullständigt bananas i rabatterna får de också bada i badkaret. 

18.30 - 19.00 - Kvällsgröten. Tätt mellan målen såhär på kvällen. Allt som oftast behövs avledning i form av Pippi. 

19.00 - 20.00 - Nedvarvning. Sällan speciellt lätt då tjejerna har sin primetime! Vår säng är speciellt uppskattad att hoppa omkring i. 

20.00 - 21.00 - Läggning. En process som kan ta sin tid. Speciellt Minea har svårt att komma till ro, men på sistone har vi tagit den enkla vägen och lagt henne i vagnen (tack för det uppenbara tipset Sandra!) och sparat oss 45 min kamp som varken Minea eller vi uppskattar. 

21.00 - 24.00 - Tjejerna sover rätt bra och vi får tid att umgås med andra vuxna, gå till baren för att surfa eller bara softa i en soffa. De första veckorna var det riktigt trötta själar i samtliga lägenheter och inte sällan släktes lampan god tid före 21. Med tiden har vi dock anpassat oss till de enorma tidsomställningen och håller oss vakna ibland ända till midnatt!!!

Jo, vid vårt lägenhetshotell har de senaste veckorna en av huvudägarna florerat en hel del. Han pratar med de flesta av gästerna och försäkrar sig om att alla har det bra. Extra mycket tid har han lagt på att försäkra sig om att Maria har det bra, så man börjar fundera på om han inte är på jakt efter att uppgradera sin fru till en yngre årgång... Nåväl, i ett försök att även vara trevlig och hälsa på Sandra gick det nog lite tokigt, då Sandras spanska är något begränsad och hon helt enkelt kastade ur sig de fraser hon har plockat upp efter att ha rastat runt på Hilda bland den spansktalande personalen. Fritt översatt ledde det till att konversationen föll ut ungefär såhär. 

Hotellägarn - "Hej! Hur står det till?"

Sandra - "Min pappa är en sötnos, en söt liten flicka."

Hotellägarn - "Ok...", varpå han vänder och går. 

Vi kan väl tänka oss att hotellägarn visualiserade hur Sandras pappa säkert även han är på semester på Gran Canaria, men att han tillbringar dagarna med att, iförd  enbart en ballerinakjol, hoppa runt bland sanddynerna. 

OBS! Vi vill klargöra att Sandras pappa är varken på Gran Canaria (han föredrar Teneriffa) eller hoppandes bland sanddyner. 

Andra minnesvärda citat från vår tid här. 

Maja - "Det är skönare när det inte är några föräldrar här!" (Om att hänga med Edvin i vår lägenhet)

Uno - "Allt söder om Tyskland är U-länder" (Något han tydligen står för. Som ev förklaring kan det ha att göra med den begränsade internetkapaciteten som gjorde honom frustrerad)

Edvin - "Jag älskar två tjejer. Vicky i baren och hon som säljer glass på Amadores." (Från barn och galningar får man höra sanningen...)

Trots att "twinsen", med Östersjön som jättebassäng, borde vara vana vattenfolk, så är det kusin Hilda som är en blöt förebild i poolen och havet. Hon har kanske inte fler timmar i vatten, men definitivt mer vågade dyk, hopp och kast på meritlistan. Vi tittar och lär.

Särskilt det här med dyk känns läskigt, men kanske mest för oss föräldrar. Det är något med den där onaturliga känslan att trycka ner en människa, om än liten, under ytan - skumt och ändå tror vi någonstans att det är bra för liven att bekanta sig klokt med vatten.

Tjejerna fortsätter få smak på livet. Vi har hittills plockat ut vackra snäckor, en blänkande kapsyl, ett rosa tuggat tuggummi, en eller två urrökta fimpar, för att inte tala om stenar - stora som små, sand och hiskeliga skvättar poolvatten. Särskilt intressant verkar poolankan vara, som ju egentligen är en flytboj till termometern och säkert många barns tuggfavorit sedan tidigare.

 

Detta höll i säkert 1,5 sekund, innan sängen snabbare än Bolt blev en intressant hoppborg. Vi fick parera Minea och Novas studsar genom att omplacera oss i en direkt obekväm men strategisk position över bädden. 

Tjejerna varvade också detta med att falla handlöst bakåt, åt sidorna och framåt över oss, eftersom att vi ju tog emot dem lite skämtsamt till en början. Detta var superkul, till dess att Nova överraskande knockade Minea och när en av de små familjemedlemmarna får ont så sympatiserar den andra med att gråta en skvätt också. 

Gråtfesten förvandlades så småningom till att undersöka varandras ansikten. Detta skedde så långt ifrån definitionen av att "klappa fint" vi tidigare försökt lära ut som man kan tänka sig. Istället var det betydligt mer intressant att peta oss och sig själva med sina alltför ovårdade naglar i ögon, näsborre och mun. Och när morsan reagerade med ett litet tjut över att hår slets av för att Minea helt plötsligt såg en hårsnodd på andra sidan, var detta tydligen extra kul. Så kul att även Nova ville prova hur morsan skulle låta.

Som avslutning på "myset" gjorde Nova ett litet, som kan liknas vid ett klassiskt utfall, och träffade Johan där på mitten. 

Vi älskar våra påhittiga och energiska barn. 

Jag förstår honom, smilfinken i vår reception. Han gjorde sitt yttersta för att låta ögonen vila på mina kära systrar. Först ut var Emelie, som passerade ett antal gånger varpå han inte var sen med att kommentera "Hello, how're you doi'n?" med bästa Joey-accent. Och sedermera fortsatte höger öga rycka lite sådär frivilligt när syster Elin och hennes vänner Moa och Sofie hälsade på. Det slog mig sen att han nog kan ha trott att Emelie och Elin är samma blonda Jakobsson. 

Nåväl, minsta lillasyster Emelie lät mig inte hållas på någons lata sida. Varje morgon i en vecka stod olika varianter av löpning på schemat. Vår favoritplats blev Deportivo de Cuidad, en park omringad av fotbolls- och basketplaner. Parken är fortfarande familjens favorit, eftersom att den erbjuder både lekpark och grönområden för Nova och Minea att ränna runt i, samtidigt som Johan och jag kan träna - perfectamente med spanska ord. 

En av kvällarna med pappa och morfar Leif, Emelie och bror Robert, firade vi Emelies födelsedag i efterhand med en exotisk fruktsallad och syrlig limeglass - över förväntan mumsigt! 

Och så någon vecka senare dök alltså syster Elin upp med vänner. De överraskade med att helt plötsligt sitta lika glada som alltid på vår terass. Kalas nummer 2 i form av kramar!

Sofie, som jobbar på ön, visade sig inte bara vara en fena på massage och hud, utan även på att bygga sandslott. 

De tre gotlandstöiserna gjorde succé hos våra småtjejer och vi är glada att ungdomarna ville tillbringa några skrattfyllda dagar med oss - Tackelibock!