Bad- och dricksvatten
Mineas första bekantskap med poolen var inte vad varken hon eller vi hade väntat oss. Och det var inte det 26-gradiga vattnet som överraskade. Hon tog ett för stort steg och hamnade snabbt under ytan, kom upp med hjälp av oss, chockad och kippande efter andan. Det tog 4 veckor, sedan kunde vi inte längre se några tillstymmelser av vattenskräck, skönt tänker vi och hoppas att någon framtida psykolog inte betar fram händelsen. :-)
Trots att "twinsen", med Östersjön som jättebassäng, borde vara vana vattenfolk, så är det kusin Hilda som är en blöt förebild i poolen och havet. Hon har kanske inte fler timmar i vatten, men definitivt mer vågade dyk, hopp och kast på meritlistan. Vi tittar och lär.
Särskilt det här med dyk känns läskigt, men kanske mest för oss föräldrar. Det är något med den där onaturliga känslan att trycka ner en människa, om än liten, under ytan - skumt och ändå tror vi någonstans att det är bra för liven att bekanta sig klokt med vatten.
Tjejerna fortsätter få smak på livet. Vi har hittills plockat ut vackra snäckor, en blänkande kapsyl, ett rosa tuggat tuggummi, en eller två urrökta fimpar, för att inte tala om stenar - stora som små, sand och hiskeliga skvättar poolvatten. Särskilt intressant verkar poolankan vara, som ju egentligen är en flytboj till termometern och säkert många barns tuggfavorit sedan tidigare.
