Certifierad
När vi reste runt i Australien för närmare 9 år sedan (Jisses!!!) prövade vi på att dyka. Instruktionerna var knapphändiga och såhär i efterhand gjorde vi nog inte så värst bra ifrån oss som dykare. Jag uppskattade dock äventyret under vatten, medan Maria minns tillbaka på minnet med stort obehag.
Efter en dryg vecka här på en solsäng bestämmer jag mig till slut för att ta en kurs och certifiera mig för "Open Water Diving" (innebär att jag får dyka till 18 meter, vilket jag tror räcker väldigt bra!). Efter att ha lyssnat runt lite inser vi att här konkurrerar man inte med pris utan alla tar samma taxa. Vid närmare eftertanke är det nog väldigt sunt då man annars skulle börja tumma på säkerheten.
Intrycket är annars att det är lätt, easy going och att man sprider ut lärandet över tre till fyra dagar - för kom ihåg - du är här på semester!
Det finns säkert många sätt att få sitt PADI certifikat. Jag har själv hört om allt från några mail fram och tillbaka, till en signatur på ett papper. Min kursledare Jenny är iaf inte den som tar några genvägar. Jag får min bok kvällen innan vi ska börja och i uppgift att läsa de två första kapitlen (av fem) på ca 120 sidor och göra uppgifterna därtill. Detta tar mig hela kvällen...
Dag 1.
Jenny har två elever. Jag och Andrea, en spansk flygvärdinna som definitivt inte är haj på engelska. Hennes pojkvän Jacobo (Pilot! Hmm...) är lite vassare och fungerar som tolk. Han är certifierad sedan tidigare och följer med på djupdyken och tar bilder och filmade. Förhoppningsvis kan jag komplettera med dessa senare. Roligast med honom är ändå att han låter precis som Borat!
Dagen börjar med genomgång av utrustning och övningar på grunt vatten. Allt från att vattenfylla masken till att andas från någon annans reserv regulator.
Därefter får vi några timmar på land där det blir genomgång av teori innan vi ger oss iväg för att göra vårt första riktiga dyk i Coral Garden på 11 meters djup. Fokus i övningarna ligger i att bekanta oss med utrustningen, andas och se oss omkring. Vattnet är klart och det finns gott om fisk!
Åter på land väntar en dvd-film, som repeterar det man läst i boken och så nästa kapitel i densamma. Min avslappnade sysselsättning i form av denna dykkurs har visat sig vara ett heltidsjobb med övertidskrav! Precis hela dagen går åt och kvällen till att läsa och se dvd.
Dag 2
Upplägget är detsamma. Övningar på grunt vatten på förmiddagen och sedan ett djupare dyk med övningar även här. Nöduppstigning, dela luft, hitta neutral flytkraft på det djup vi befinner oss så att man svävar helt fritt. Betydligt svårare än det ser ut! Inte minst när det är så mycket fisk omkring oss att jag knappt ser Jenny trots att hon bara är en meter bort! Helt fantastisk miljö! Precis som att befinna sig i ett färgglatt akvarium. Kanske något distraherande dock när man ska fokusera på att göra rätt och överleva:)
Våra förmiddagsövningar tog längre tid än beräknat och även om vi har våtdräkt i det 26-gradiga vattnet fryser vi som hundar när vi kommer upp. Det gör också att när jag återvänder till Maria på sena eftermiddagen slocknar jag som en boxare som mött någon av Klitschkobröderna. Mina bihålor är ömma och febern tar mig i ett järngrepp de närmaste dygnet. Inte något annat att göra än att pausa kursen. Efter två dagars frånvaro är jag ändå tillbaka och då har jag åtminstone haft tid att göra klart teorin. Man kan säga att den är relativt enkel. Till en början läste jag varje ord, men kunde gott nöjt mig med att skumma igenom den. Jag missade bara en fråga av 50 på slutprovet - hur ofta tuben måste in på inspektion? Tydligen varje år... Är det något jag faktiskt kommer minnas efter detta är det väl just det.
Dag 3
Andrea har också pausats på kursen även om hon hunnit lite längre. Men efter en kalasfylla blev hon portad från att dyka en dag så jag är så gott som ikapp henne ändå. Jag ber om en mindre våtdräkt och det räddar mig genom dagen. Den är lite för kort i ben och ärmar, men håller vattnet betydligt bättre och gör att jag slipper frysa. Jag slipper mer eller mindre andas också eftersom den är så tight, men det går.
Jag gör ändå klart mina grundvattenövningar rätt snabbt, och hinner med både djupdyk 3 och 4 under samma dag, innan slutprovet väntar. Snorkeltestet.
Detta får man bara göra när man klarat av alla officiella färdigheter. I korthet går det ut på att man får ta på sig mask och snorkel, ta ett djupt andetag och sedan svälja som en galning medan någon häller vätska genom snorkeln. Jag gör mitt bästa och får i mig rubb och stubb till åskådarnas förtjusning. Efteråt inser jag att jag satt i mig en hel tekanna med grogg. Visst, jag fattade att det var sprit, men inte hur mycket. Hursomhelst, certifikatet i hamn och inga allvarligare tillbud. Inte ens när jag kryssar hemåt på stranden till Maria som väntar på hotellet;)
Här på Boracay är dykning stort. Man har bra rev, några vrak och dessutom har man lagt ner ett gammalt ryskt flygplan som en extra attraktion. Vad har jag hunnit se då? Jodå, vi hittade Nemo, vi har sett blåsfisk och färgglada ålar, korallfisk i alla varianter, räkor, musslor mm mm. Störst intryck gav kanske ändå våra två möten med Belcher's Seasnake (svartvitrandig havsorm), rankad som #6 giftigast i världen. Ormen skrämmer slag även på en erfaren dykare som Jenny (3000+ dyk), men den är inte aggressiv. Tur för oss;)
/J
