zillen.blogg.se

Att handla på Filippinerna är inte så enkelt som man är van vid. Allting har en mängd olika priser beroende på vem du är, hur lång tid du har på dig att pruta och om du är duktig på det.

Min första reaktion var att jag blev förbannad. Jag genuint ogillar när jag inser att någon försöker blåsa mig. Jag tar alla överpriser som en direkt förolämpning och det gör att jag inte har någon lust att köpa något över huvudtaget. Jag vill ha ett seriöst pris från början, annars kan det vara.

Ett tag tyckte vi tillochmed att det var skönast att gå till den någorlunda välsorterade affären, där priserna faktiskt står på produkterna. Dessutom har affären aircondition och kan därmed erbjuda välbehövlig svalka. Men så insåg jag, när en försäljare försökte sälja på mig jordnötter (ca 10 st i en minimal påse) för 50 philipinska pesos (php), att allt han försöker göra är att maximera sin vinst för att föda sin familj. Är jag då en person som kan betala för mig så har han bara gjort sitt yttersta för att få mig att betala maximalt av vad jag är beredd att betala just i denna stund. Ungefär som bostadsmarknaden hemma är helt beroende av om det finns en köpare, eller rentav två! Vi enades om 10 php, men jag kunde se hur han blev obekväm kring övriga närliggande badgäster som fått betala ett högre pris. Utifrån detta resonemang kan jag heller inte förolämpa säljaren, genom att komma med ett skandalöst motbud. Eller är det andra spelregler om förhållandet är det omvända? Ja, inte är spelreglerna solklara iaf för en viss förolämpning blir det när jag värderar säljarens egna hantverk till ett fåtal kronor. Det finns heller ingen gyllene regel att följa, typ - halva utgångspriset är rimligt. Nej, allt beror på vad det är för vara. Nötterna tex gick att få ner till 20% av utgångspriset, medan glass inte alls har samma förhandlingsmarginal. Restauranger är generellt inte ett ställe där man prutar. Priserna i menyerna är fasta, men det går att trilskas med inkastarna för att få något att dricka för den som ids. Däremot bjuder restaurangerna på en annan trevlig överraskning. För priserna i menyn kan komma att kryddas med både moms 12% och serviceavg 10%. Detta är dock inte solklart att det alltid förekommer, utan går inte riktigt att förutspå. Å andra sidan gör det att åtminstone vi anser att vi inte behöver dricksa.

Som på alla semesterparadis vimlar det av kopierade kläder i diverse kvalitet. En del hänger i moderna svala butiker som gör att man kan tro att de är äkta. En närmare granskning avslöjar dock bristerna och utan att ha prövat, så anar jag att det går att pruta även här, för 350 kr för ett par Rip Curl-shorts är lika mycket som man fått ge på Nya Zeeland för äkta vara, och SÅ bra kopior är det inte ;)

Vi ska ändå inte klaga, det går att leva billigt här. Åtminstone ett tag till. I slutet av januari närmar vi oss det kinesiska nyåret och Boracay skall enligt uppgift fullkommligen översvämmas med kineser, vilket gör att priserna stiger med ca 50%. Vi får väl se. Allt vi kan göra är att pruta hårt och hoppas att "utbud och efterfråge"-gudarna är med oss!

/J

Prisexempel

Vatten 350 ml - 15 php - 2,50kr
San Miguel 330 ml på restaurang
under happy hour - 30 php - 5kr
Mongolisk buffé (ät så mycket du vill) - 250 php - 40 kr
Boende fläktrum - från 900 php/natt - 150kr/natt
Boende Airconrum - från 2000 php/natt - 320kr/natt
Dykarcertifikat 3-dagars kurs med praktik i öppet vatten - 20 000 php - 3200 kr