zillen.blogg.se

Tidig uppstigning, tricykle (hotellvakten försökte blåsa oss), båt, tricykle igen till Caticlans flygplats, irriterade över att terminalavgifter och avgift för extra bagage inte går att betala med kort, flyg till Manilla, bagaget redan ute när vi kliver av planet (!!!), taxi från terminal 3 till terminal 2 och så flyg till Hong Kong.

Vi avslutade alltså vår vistelse i Filippinerna med att återigen göra ett minimalt stopp i Manilla. Något vi gläds mycket åt då vi läst så mycket tvivelaktigt om staden och hellre latade oss i paradiset in i det sista. Nu latade vi oss ändå i Manilla i samband med att vi kastade i oss en frukost för våra sista pesos, så pass länge att kabinpersonalen kom och hämtade oss för det var dags att lyfta. Som svensk behöver du inget visum i förväg för att besöka HK vilket är bra då vi eg inte planerat in Hong Kong i vår resa, utan snarare tar chansen när vi har många timmar på flygplatsen att istället göra något bättre av dem. På samma sätt som vi gjort i Lima, Santiago och Aukland tidigare under resan.

Väl i Hong Kong kan vi konstatera att man med engelskan kommer väldigt långt, samt att vi redan i ankomsthallen får utomordentlig hjälp från en Tourist Service Guide att planera vår vistelse. Till skillnad från många andra länder i Asien och Sydamerika är guiden offentligt anställd och kan därför hjälpa till utan att ha en personlig vinning i var vi ska tillbringa dagen. Mycket bra!

Vår plan blev att ta en buss till Kowloon market för att fynda och pruta på billigt skräp, och sedan fortsätta på en promenad genom stadsdelen Kowloon till shoppingmalls med alla västerländska märken. Därefter inta middag på stan och sedan ta bussen tillbaka till flygplatsen.

Maria, som studerat pruttaktik på nätet innan Hong Kong-besöket, visar sig vara som gjord för detta och hon går loss som en galning på marknaden. Taktiken går i princip ut på att lägga fram varje skambud med ett hjärtligt leende och skratt. Försäljarna är primärt kvinnor och de som nappar och skrattar med är de där Maria lyckas bäst. Bland kapen sticker några ut. En "kappa" för dryga 100-lappen och en sportrygga där försäljaren till slut gick under vårt utgångsbud (200 HKD), till 170 HKD (!!!) när vi ville gå och se oss omkring. Överlag är försäljarna trevliga och accepterar lätt ett - No Thank's! Staden känns bekväm och säker. Och, ja, inte minst Maria sticker ut med sitt blonda hår. Hong Kong-borna är dock inte alls lika små som Filippinerna.

Maria går hem hos kineserna. Bland annat bjuds hon på 2 st polkagrisar av en tjej som samtidigt utbrister - "You are so beautiful!"

Vi har sedan tidigare bestämt oss för att ge oss en försenad julklapp i form av en padda. Hong Kong har ingen moms på elektronik och priserna är därför ca 75 % lägre än i Apples butiker i Sverige.

Så var det då bara middag kvar. Vi tar våra sista HK-dollar och spenderar i en food court ett par våningar under marken. Johan får i uppdrag att beställa maten, och vi vet ännu inte vad vi åt, men det smakade bra och roade våra trevliga bordsgrannar när vi slet med pinnarna för att få i oss maten ur de olika skålarna.

Efter middagen gjorde Maria ett kort besök på toaletten. Johan väntade utanför vid en hylla full med kinesisk sprit. Det tar inte många sekunder innan en värdinna kommer fram och börjar erbjuda smakprover. Så, när Maria kommer ut från sitt badrumsbesök är Johan i full färd, med att arbeta sig igenom sortimentet. Maria låter sig även hon övertalas att smaka på allt från "fruity wine" till Sake. Överlag, smakar det väldigt sött, så när vi föreslås att slå till, plockar fram knepet som gör att man kommer undan med det mesta, inte bara i Hong Kong utan i hela världen. Vi skrattar bara hjärtligt och tackar för oss!

/J & M