Konstigt med konstgjort.
Amadores beach, nära Puerto Rico och cirkus 17 minuter med bil från oss, är en hittepå-strand som planterats med hjälp av vågbrytare och vit sand från Bahamas. Runt om playan har hotell, restauranger, affärer, lekparker byggts upp och omgärdats av konstgräs och palmer.
Till denna oas av välbefinnande ville en blond lady, som sprang på oss utanför matbutiken, erbjuda oss gratis transfer dit och tillbaka, plus en voucher till tex biluthyrning, djurpark, vattenland osv. med övertalningskommentaren "No obligations!". Vi som gärna vill se oss omkring i området tackade, om än lite tveksamt, ja till erbjudandet att låta den kostnadsfria transfern ta oss till beachen kl 10 dagen efter. Väl hemma blev vi tveksamma, vad var haken?
Kl 10 dök den blonda ladyn upp med taxibilar. Vid diskussion framkom att vi "bara" behövde uppehålla oss på ett hotell med ytterligare försäljare under cirka en timme. Nähäj, tänkte och sa vi "We did not agree on this from the beginning.", så vi stod aningens snopna kvar på trottoaren och fick ändra dagens planer.
Även om vi inte nappade på ladyns erbjudande den dagen, så ville vi prompt till Amadores beach. Så nästkommande dag lånade vi familjen Unosson/Carlssons Ford Focus och rullade fram till viken.
Noterbart är att sanden är ett extra snacks för twinsen, som mer än gärna testar smaklökarna, trots vårt idoga tjat - "Nej. Inte i munnen!". Och vi undrar ungefär hur mycket sand de ska behöva äta innan de kommer på att det finns kuligare saker att göra på en sandstrand.
Dessvärre vägrade Minea bada i Atlanten, antingen tyckte hon att det var för kallt i havet eller så har hon skräck för vatten sedan en smärre incident i polen dagen innan. Nova däremot plaskade som om det vore sista gången hon fick bada.
Så, oskulden för en dag på konstgjord beach har raukigt. Vackert och skönt med en härligt fin stranddag!
