Vingårdsorientering
Gratiskartan i receptionen var printad med vindruvsklasar på flera platser, uppe i bergen, sydväst om Las Palmas. Tokbra tänkte den yngre familjen Zillén, Stefan och jag, och rullade iväg norrut för att jaga vingårdar. Vi hade känslan, den goda. Sandra hade till och med rekat att vingården Bodegan Vandamma skulle minsann vara grym.
Vi såg framför oss hur en spanjor på knagglig engelska förföriskt presenterade några lokala och populära viner. Vi hamnade rätt, utan att för den skull orienterat oss rätt, på vingården, som Sandra googlat fram. Trampade undan regnet och in, som om det var vi som behövde stampa druvorna, på ett krön i en charmig och puttig restaurang halvvägs uppe på berget.
Det visade sig att vingården var en mysig och upptagen restaurang. Många stora familjesällskap entrade tillsammans med oss och vi förstod snabbt att söndagen var någon slags spansk samkvämlig familjefest.
Till slut, på frågan om "We would like to taste some wines.", fick vi en nick, placerades vid ett bord och en meny med angenäma priser och blev assisterade av personalens bäste engelsktalande. Vid bordet kunde vi konstatera att våra aningar var sanna - det var en restaurang och vingård utan vinprovning, i alla fall inte i den utformning vi hade förväntat oss. Men vi beställde och fick vår egen variant; ett glas av tre olika flaskor som vi rättvist fördelade i varandras glas, en enkel ostbricka till hela sällskapet, en potatiskaka till Hilda som Sandra tiggde till sig i baren och sådant där gratisbröd som man brukar få innan maten på fina restauranger.
Omringade av för restaurangen kända lokalbor satt vi - ett glatt naivt gäng "giddies" (med reservation för stavningen), dvs bleka bortskämda turister - som till ägarens besvikelse inte spenderade mer en några euros, men som lika förnöjt lämnade bodegan. Vi hade ju varit på "viiinprovning" och fått smutta på 3 olika viner, där det i mittenglaset smakade bäst.
