Vaket och naket
Precis som vi, har många turister hittat till Boracay/White Beach, till en by som är vaket och smått galet, färgglatt och livfullt, dag som natt.
Palmerna vajar över den vita, rena sanden, som leder ner till det gröna, klara vattnet. Det är strängt förbjudet att röka, äta din mango, dricka ditt vatten, eller sälja dig en ljummen Magnum, på stranden. Detta är ett relativt nytt försök till att fortsätta hålla White beach attraktivt som resmål, innan överexploateringen är ett faktum. Några meter upp på landremsan löper stråket, där allt turister kan tänkas efterfråga erbjuds; restauranger, barer, snacks, fruktdrinkar, glass, massage, tatueringar, flipflops, badkläder, grillade majskolvar, färdigskurna mango, cykeltaxi, seglarturer, dykturer...
Det är ett ständigt riggande inför nya affärer. Med tuppen förbereds solsäng, parasoll och continentala frukostbufféer. Strax efter noon, erbjuds lättare måltider, färska juicer och svalkande glass. Under solnedgången roddas det inför middagsgäster, mat inspirerad från världens alla hörn och oftast en trubadur eller elddansare som underhållning. Därefter höjs ljudnivån på musiken och klubbandet tar vid. Karneval och full moon party står för dörren tillsammans med alla varianter av drinkar och San Miguel, som säljs med konstanta erbjudanden om happy hour. Någonstans i skuggan av en palm sitter en mor med två små energilösa barn, i hopp om att de förbipasserande turisterna ska lägga en slant i näven.
Filippinsk business...
Boracay utstrålar "Kom som du är, njut av livets goda och bry dig inte morgondagen".
Här träffar du på mannen som rymde hemifrån som 14-åring, försörjde sig på diverse restauranger och barer, älskade havet och strandade till slut som dykinstruktör i Boracay. Han har till idag levt utomlands i två decennium, varav 6-7 månader under vatten.
På mannen, likväl som många andra bohemer med säkert en liknande historia, finns ett fårat ansikte och ett trött rynkat skinn, och vi kan inte annat än misstänka att en och annan berusande drog har hjälpt till att sätta spår.
Andemeningen "Kom som du är", uppmuntrar de homosexuella till en okomplicerad värld, samtidigt som vi inte blir förvånade över den förbipasserande transvestiten, som "klackar" fram i sanden.
Vi gapar och kan inte sluta titta på folk, på spektaklet. Vi kan inte låta bli det nyfikna, främmande men ändå så självklara. Vi känner oss malplacerade med vår blygsamma, naiva framtoning och ändå så varmt välkomna, som en av flera gringos som njuter av den filippinska kulturen.
Oavsett vad, så är det en utmaning och njutbart för oss att bara vara och värdesätta mañana, mañana.
/M & J
