zillen.blogg.se

Med "hjälp" av en skvätt övertro och ett ignorerande av (så här i efter hand) ganska tydliga kroppssignaler, samlade jag på mig en ny erfarenhet under gårdagen.

Förberedelserna var optimala, styrketräning 40 min effektiv tid, löpning ca 40 min inklusive stretch, näringsfattig frukost, urindrivande kaffe, gassande sol och absolut inget vatten. Detta är receptet på solsting - har jag fått lära mig nu.

Vi skulle bada, Johan hjälpte mig upp (eftersom att ryggen kändes öm efter träningen), väl trekvarts uppe, blev paret bredvid oss på playan suddiga. Tänkte, "Måste. Skugga. Nu. Men. Ser. Inget." Sen vek sig benen och jag vaknade av att Johan hojtade "Water" och en snäll filippinsk badvakt kollade min puls. Det suddiga paret fick konturer och jag kände mig ganska snabbt vid bättre mod. Resten av dagen gick i skugga och vattnets tecken.

Jo, och så var det den där ömmande ryggen också. Den valde att göra entré på riktigt, när vi skulle sova. Jag kom ner på den charmiga bambusängen och där stannade jag. En låsning tvingade mig att ligga kvar i en knepig fosterställning. Johan pillade i mig några värktabletter och jag somnade utmattad, så fort drogerna börjat värka.

Solen gick upp idag också. Och både knopp och kropp visar goda signaler. Tack!

Tur att jag har den här hjälten vid min sida, även om hans förslag - när jag inte såg något - var att propsa på att ge mig mina solglajjor.

/M