Familjen McClean
"Här sitter vi, i en skön soffa framför härlig sjöutsikt genom panoramafönster från familjen McCleans vardagsrum, och äter hemmagjord Christmas cake."
Under Inkaleden lärde vi känna det nya zeeländska paret Pete och Katy. Det klickade snabbt och sedan dess har vi både fått och gett varandra uppdateringar från våra respektive fortsatta resor (de i Sydamerika och vi i deras hemland). Lite oväntat, men redan i Peru fick vi en inbjudan till Pete's familj, när vi berättade att vi tänkt köra ner till Pete's hemstad, Queenstown. Vi tänkte, "Ja, det kan vara värdefullt att i alla fall ha en kontakt på plats, om Campern strejkar eller nåt...."
Pete & Katy
Någonstans, några timmar från Qt, fick vi ett varmt välkomnande sms, från okänt nummer, men som listades ut tillhöra Pete's pappa Jeremy. Vi bestämde oss, passa på, varför inte? Så, först efter ett uselt rekande av adress och således 1,5 timmes försening, slirade vi in på familjen McCleans uppfart. Väl där togs vi emot med öppna armar, eller snarare bamsekramar, från hela familjen; pappa Jeremy, mamma Sandra och Pete's tvillingsyster Rebecka. Märklig känsla inför egentligen helt okända människor.
Familjen visade oss Pete's hus (som också är familjens holidayhouse), sjön och en av Pete's hobbys - Jeep-bygge. De bjöd på någon slags lunch, som vi till en början inte visste hur vi förväntades äta. De fnissade till våra uttal av besökta platser. De tog med oss i Jeremys jeep (vilket, för övrigt, verkar vara standard hos Kiwisarna) och cruisade runt oss i pittoreska byn Arrowtown, innan vi stannade vid en bungybro, för att skåda adrenalinkickade tokar.
Oavsett vad. Det gör det samma vad vi under denna dag pysslade med. Det beundransvärda är deras osjälviska agerande. Det var njutbart och inspirerande att möta så otroligt gästvänliga och varma människor... så långt hemifrån. Konstigt men ändå så naturligt.
/M & J
Och som en liten vänlig gest lämnade vi en sen julklapp till Pete & Katy (eller mer korrekt till deras snart inköpta puppies).
