Att resa
När jag var liten och åkte bil med mina föräldrar så gick det alltid ett larm genom bilen om någon såg en rovfågel. Den som fick syn på den först hojtade - Titta! Rovfågel! Varpå pappa startade en diskussion om det var en Blå kärrhök eller inte? Tydligen har han någon gång sett en sådan och det ska tydligen vara helt fantastiskt ovanligt.
När jag och Maria åker bil så leker vi alltid "Gul bil". Det går ut på att så fort en gul bil (ej parkerad utan i trafik - viktigt!) är inom synhåll ropar man - Gul bil! Den som hinner först får eg ett "frislag", men det har vi sedan länge rationaliserat bort. Det är prestigen i att hinna först som är det viktiga. Nu har leken utvecklats till att involvera samtliga fordon, men det gäller bara då man färdas i ett likadant fordon, tex Gul buss, Gul kanot eller Gult flygplan!
Jag är lite av en tidsoptimist när det gäller resor, till mina föräldrars ständiga oro. Jag tycker inte det är kul att bara sitta och vänta och minimerar gärna väntetiderna. Oftast går det bra! Tex som när jag fick en busschaufför att köra in en kvart mot tidtabellen en söndagsmorgon mellan Örebro och Stockholm för att jag skulle hinna med Båtbussen till Gotlandsfärjan.
På vår resa har vi en liknande övning planerad. Vi landar i Manila kl 17 på terminal 1. Normalt ska man räkna med 3 timmar för transfer innan man reser vidare inrikes. Vi har tagit en rövare och bokat flyg kl 18.30 från terminal 3. Biljetterna är billiga (250:-/pers) så det är värt att chansa för att komma vidare så snabbt som möjligt. Går det så går det! Annars får det bli en natt i Manila helt enkelt.
På vår resa har vi vandrat fyra dygn i Peru, åkt 325,8 mil i husbil, otaliga dygn på flyg och så vidare. Oavsett färdmedel gäller det att under en sån här resa ha väldigt bra resesällskap. Vi hade en riktigt bra grupp som sällskap på Inkaleden och att träffa Patrik och Sandra var underbart både ur ett socialt perspektiv, men också för att vi kan dela minnen när vi kommer hem. Utöver de underbara människor vi hittills träffat kan jag inte nog uttrycka vilken tur jag har som får resa med min älskade Maria. Bättre sällskap kan man inte tänka sig, men eg är det bara några veckor av vårt liv tillsammans!
Sen hade det naturligtvis varit fantastiskt kul om även just du varit med! Kanske nästa gång?! ;)
/J
