zillen.blogg.se

Hur kan vi fascineras så mycket av något så naturligt som naturen? Mest inspirerande med att "campra" runt på NZ, är variationen i landskapet. Du vet inte riktigt vad som förväntas bakom nästa berg, kulle, dal, fjord, fårhage, vingård, körsbärsfält, lupinänge. Den sista turen på Sydön gick till byn Akaroa, på östkusten. Över kullar och berg, hamnade vi till slut i en mysig ort, som verkade vara barnfamiljernas paradis. Efter att ha strosat en stund, hittade vi rätt i skuggan under en palm och slumrade en stund (som så många gånger tidigare).

På väg därifrån valde vi den så kallade turistvägen och fick möjlighet att se den Akaroa högt ovanifrån.

Under resan har Johan lite skrämmande märkt av Maria fascinerats lite extra för "döingar", som vi börjat kalla dem - bleka, avskalade, nakna träd som blommat sina bästa dagar. Inspirerad av barnen i byn skuttade Maria ut ur Campern, för att fånga (vilket inte kan vara särskilt svårt med icke levande objekt) döingar på linsen.

/M & J