zillen.blogg.se

Ikväll hade vi en liten genomgång med den grupp vi ska genomföra vandringen tillsammans med. Vi träffade då på ett nyzeeländskt par (Pete och Katy) som vi hoppas kunna pumpa på en massa tips inför vår resa vidare västerut. Sagt och gjort, vi beslöt oss för att käka middag ihop. Siktet var inställt på att prova något riktigt peruanskt! Undertecknad hade svårt att finna sig bland de många rätterna och jag beslöt mig för att köra på den världsvana stilen och be kyparen rekommendera något som går att beskriva som en lokal specialitet och som de dessutom är bra på just på detta ställe! Som man kunde tänka sig pekade kyparen ut den dyraste rätten, men då det inte handlade om mer än en dryg hundring så lät jag det bero, även om mitt fokus snarare låg på priserna än på vad jag faktiskt skulle få på tallriken. Våra nya vänner skämtade om att - ja, det där är säkert "guinea pig"! Jag kan såhär i efterhand inte förstå att polletten inte trillade ner. Fullständigt obegripligt!! Först när Pete började berätta om hur några sjuka collagekompisar till honom faktiskt gått till en djuraffär och köpt deras fetaste guinea pig för att tillaga som experiment insåg jag vad jag beställt och i samma andetag kom tallriken in... Pete valde att säga några ord till "Marcus" (som marsvinet döptes till) ära innan vi la en servett över hans huvud och det var dags för mig att börja äta inför nyfikna ögon. För den som undrar kan jag meddela att marsvin smakar som kyckling (väldigt likt KFC faktiskt med den kryddningen och sås som jag serverades), men att det är oerhört svårt att äta. Det är inte bara tekniskt svårt med väldigt lite kött och mycket ben, det är också mentalt påfrestande med insikten om att det är en sorts råtta som ligger på tallriken. Jag kan inte rekommendera detta till någon, kommer aldrig beställa det igen och ber till alla möjliga gudar att jag kan sova gott även framöver.

/J