Inkaleden
"Mäktigt! Fascinerande!" - Johan
"Overkligt! Kändes som att vara en hobbit i Sagan om Ringen, förutom att träden inte pratade med oss." - Maria
Att "göra" Inkaleden (45 km) innebär, 4 dagars hiking med mellan 5-8 timmars vandring upp, ner, upp, ner på ca 3000 m höjd. Motsvarar ett maraton i "Stillmanträning", dvs knäböj till förbannelse. En bit kaka för Ewa Jansson med andra ord.
Mellan samtliga våra stopp (lunch och natt) sprang ett gäng bärare (sk Porters) med all nödvändig utrustning i form av allt från tält till liggunderlag och köksutrustning. Dessa bärare är ungefär hälften så stora som Johan och sprang ständigt förbi oss i en rasande fart. Själva bar vi en lätt dagspackning. Även om vi är stolta över vår prestation, kan inte Johan komma ifrån att han känner sig väldigt lite som en man i jämförelse.
Kvällen/natten innan dag 2, den absolut mest fysiskt krävande, gjorde "Marcus" uppror och återuppstod i annan form. Med tömda tarmar och därmed ingen energi alls i kroppen lyckades ändå Johan ta sig upp på högsta toppen (4215 m). Väl på plats somnade han i en "rockig", obekväm position, helt utmattad men vid gott mod - Top noch (som Micke Persson, skulle sagt)!
Någonstans på leden testade gruppens sångfågel Corinne akustiken i bergen och bjöd på opera. Märklig känsla att stå ute i ingenstans och lyssna till ljuva toner.
Dessvärre finns inga bergshotell på leden, vilket betyder att nätterna tillbringas i tält. Kallt och mörkt som rackarn, men med kul sällskap och en kortlek, så fann sig detta ganska behagligt. Vi introducerade det något barnsliga kortspelet "Bubblan" med djurläten vid fyrtal, vilket blev en succé. Det lät som ett helt zoo och nyfikna bärare kom förbi för att se vad som egentligen stod på?!
Varje dag inkluderade tidiga morgnar, men sista dagen var mer extrem. Kl 03:45 väcktes vi, för att så tidigt som möjligt nå målet - Machu Picchu.
/M & J
